Vita Bandets Internationella Bönedag 27.9.2020

TILL KYRKOHERDEN

 

Vi skriver detta brev under den pågående coronapandemin. Förbundet Vita Bandet i Finland arbetar liksom ni under omständigheter som avviker från det vanliga. Tills vidare tvingas vi ersätta våra fysiska möten med distansmöten, vilket förutsätter bruk av diverse tekniska hjälpmedel. Vi hoppas att coronakrisen ska vara över och ni kunnat återvända till era normala arbetsrutiner när brevet når er.

 

Även efter att pandemin lagt sig kommer livet omkring oss inte att vara som om denna gemensamma erfarenhet och det lidande den medfört aldrig ägt rum. Vi har blivit påminda om att allt fler i vår närhet behöver vår hjälp. Familjer vars inkomster minskat till följd av permitteringar och uppsägningar kan få det svårt rent ekonomiskt. Känslor av ensamhet accentueras, och många känner sig oroliga och rädda. När samhället utsätts för prövningar av detta slag drabbas de hårdast som redan haft det svårt sedan tidigare. Bland dem finns de med svag ekonomi liksom familjer, barn och ungdomar i utsatt ställning. De ungas möjligheter att klara sig i samhället är nära sammanknutna med föräldrarnas yrke, utbildning, ekonomiska resurser och förmåga till livshantering.

 

Författaren Eeva Tikka behandlar i sina böcker den lilla människans liv och i synnerhet hennes närmaste människorelationer. Huvudpersonen i Tikkas roman Jyrkänparras är Sulevi, en yngling med stark förmåga att känna av naturen. Sulevi söker med smärta sin plats i världen och andra människors godkännande.

 

För Sulevi är naturen och ett ärligt sökande efter sig själv av stor betydelse. Vi får följa med hans sysslor om våren. Sulevi bygger fågelholkar, och under arbetets gång hittar han en bit aspträ som han snidar en fin knipa av. Sulevis bror Kalevi, som brukar ge sig ut på jakt, kommer på idén att använda Sulevis knipa till att locka fram fåglar. Sulevi vill dock inte att hans knipa ska användas till att ha ihjäl verkliga djur.

 

Så här beskriver författaren Sulevis tankar:

 

I denna stund står han här med knipan i sin hand. Snön har smält, en ny vår är snart här. Han betraktar den kommande sommaren i sitt sinne, så som han tidigare såg på en istapp. Han står på sommarens trappa, och från den börjar två vägar, en av dem mot ett vanligt liv där han är som alla andra, skaffar sig ett yrke och ett arbete. I det livet är det inte illa, men inte heller gott, och det bästa är att andra kan vara nöjda med honom.

 

Han tittar på knipan, som blivit värdefull för honom. Om han väljer som de andra vill kommer den att förlora sitt värde. I det liv i viket han är som andra kommer hans fina knipa i aspträ att målas till en lockfågel och användas som hjälpmedel för att skjuta andra knipor. Det vill jag inte att ska ske med dig, säger han till sin knipa och betraktar den andra vägen. Det syns ända hit att den är svårare att ta sig fram på eftersom bara början är synlig medan fortsättningen försvinner in i kärrmarken. Men vägen säger: kom, och han svarar: jag kommer, snart.

 

Vita Bandets medarbetare möter ofta personer som påminner om Sulevi. De är tillbakadragna människor som andra trampar på. De är flickor och pojkar, kvinnor och män som mosats av samhällets kugghjul och fastnat i livets svårigheter. Också inom var och en av oss finns något av den rådlöshet och ensamhet Sulevi lider av i Eeva Tikkas berättelse. Vi minns de tårar vi fällt genom livet och de stunder av förvirring och hopplöshet vi upplevt.

 

Gud är verksam med oss och genom oss, oftast i små vardagliga saker och enkla gester. Precis i denna stund då vi är fyllda av oro och ångest över coronapandemin får vi lita på att Gud är oss nära. Han hör vår ängslan och lättar på vårt ok. Gud känner oss, både som individer och som delar av de organisationer vi verkar inom. Vår väg kan påminna om Sulevis kärrmark, men om detta är den väg Gud berett oss vill vi vandra på den och ta itu med vårt arbete.

 

Frivilligarbetarna i våra lokalföreningar bedriver mångsidig verksamhet i åtta städer och i områden utanför dessa. Inom arbetet medverkar dessutom yrkesverksamma inom mentalvård och arbete bland missbrukare. Vi gläder oss över att vi i år kan ge vårt arbete ny styrka i form av AURORA-projektet, som äger rum inom social- och hälsovårdstjänsteområdet i Södra Savolax. Syftet med projektet är att erbjuda hjälp och rehabilitering för unga gravida och nyförlösta kvinnor med missbruksproblematik i grunden.

 

Vi, som är en kristen rörelse, är medvetna om de svåra omständigheter församlingarna verkar under i dessa tider. Vita Bandet är en bedjande rörelse som minns församlingarna i våra böner, och vi är glada över att många församlingar även ber för oss.

 

Det är värdefullt för oss att få arbeta tillsammans med församlingarna. Liksom ni i ert arbete möter vi många lidande människor. Vi får inblick i familjer vars barn tvingas leva under konstant spänning och fruktan. Vi hör om situationer då anklagelserna ljuder mellan människor.

 

I år firas Vita Bandets internationella bönedag 27.9, och våra medlemmar kommer att besöka gudstjänster runt om i landet. I dagens evangelietext anländer Jesus till sina medresenärers hem, mitt i sorgen efter en död. Men sorgen vänds i glädje, döden övergår i liv. Våra lokalföreningar kontaktar församlingar och medverkar i församlingens verksamhet så gott de kan under rådande omständigheter. Vi hoppas att vi kan stå till tjänst vid gudstjänsten på bönedagen eller vid någon annan tidpunkt som passar er.

 

Med detta brev följer senaste numret av vår tidning Valkonauha. Tidningen är sammanställd mitt under coronapandemin. Vi hoppas tidningen ger läsarna hopp och framtidstro!

 

Liksom tidigare år deltar Vita Bandet i den riksomfattande kampanjen Nykter – Solklart! Syftet med kampanjen är att inspirera ungdomar till fritidssysselsättningar och glädjerik samvaro utan rusmedel. Kampanjen leds av Nykterhetens vänner rf. Föreningens verksamhetschef Marko Kailasmaa har sammanställt information om kampanjen, och vi hoppas att materialet kan delges dem som ansvarar för ungdomsarbetet i er församling.

 

Vita Bandets lokalföreningar finns i Helsingfors, Kuopio, S:t Michel, Tammerfors, Tavastehus, Uleåborg, Villmanstrand och Åbo.

 

Herre, stöd oss hela dagen tills skuggorna blir långa och aftonen kommer,

Tills den upptagna världen vilar tyst och livets hetta är förbi, vårt arbete fullbordat.

Ge oss då, Herre, i din nåd ett tryggt bo och en helig vila,
till slut frid genom vår herre Jesus Kristus.

-John Henry Newman-

 

 

Helsingfors, april 2020

 

Sinikka Vilén                                                 
ordförande, specialdiakon (pensionerad)

Irja Eskelinen
generalsekreterare, pastor
irja [dot] eskelinen [a] suomenvalkonauhaliitto [dot] fi
09 1351 268

Lyft gärna fram oss i församlingens förbön och som kollektändamål! 

 

Vår verksamhet kan presenteras på följande sätt under kungörelserna:

Förbundet Vita Bandet i Finland grundades 1905 för att hjälpa dem som på den tiden hade den svagaste positionen i samhället. Vita Bandet arbetar bland annat med personer som lider av beroende, mental ohälsa och trasiga människorelationer. Förbundet upprätthåller ett studenthem för kvinnliga studerande i Helsingfors, stödjer genom AURORA-verksamheten unga mödrar med missbruksproblematik och ger ut tidningen Valkonauha. Till förbundet hör nio lokalföreningar runt om i landet. Vita Bandets verksamhet bygger på den gyllene regeln: ”Allt vad ni vill att människorna skall göra för er, det skall ni också göra för dem.” (Matt 7:12)